Förtrycket du ger blanka fan i

Kära vita medelklassfeminist,

Jag har en massa att berätta. Ilskan riktar sig inte till dig som vill lyssna. Eller dig som vill förstå. Det är visserligen riktlinjer, men ilskan mot dig är inte befogad. Det här riktar sig till dem som inte förstått att feminism måste inkludera alla. Att alla kvinnor måste uttala sig om det patriarkala förtrycket – och bli hörda. För det ter sig olika.

Ska jag berätta om det du aldrig behöver lyssna på? 

Ska jag berätta om när jag var 13 år och en medelålders vit man tittade på mig och sa: ”Kvinnor från Asien är så lättfotade. Man kan bara hämta hem en ifrån Thailand och göra vad man vill med henne. Men du förstår väl inte ens vad jag säger, gumman?”, och log?

Ska jag berätta om det du inte ens bryr dig om?

Ska jag berätta om alla som förminskar mig varje gång jag försöker påpeka kvinnoförtryck? Som säger ”det där pågår bara i förorten med alla blattarna där såna som du bor. Det är bara muslimska män som är förtryckare, så håll käften! Män är bara för smarta för dig fula fan!” 

Ska jag berätta om det du aldrig uppmärksammat?

Ska jag berätta om när jag är ute med vänner bärandes slöja och människor de inte ens känner frågar vem som tvingade på dem slöjan? Som skakar på huvudet när de går förbi *visk* *de är så förtryckta de muslimska kvinnorna* *visk* och ger dem en valpblick? När de får frågan om hur mycket deras pappor slår dem? När de ska giftas bort?

Ska jag berätta om hur sexism och rasism ofta hänger ihop för mig? 

Ska jag berätta om när jag går hem med en asiatisk vän om natten och män börjar följa efter oss och pratar bakom om oss, om att vi säkert inte kan språket, om hur asiaters fittor är så mycket tajtare? Ska jag berätta om hur liten jag känner mig när män tror sig ha rätten att uttala sig så högt om mig? Ska jag berätta om hur det känns att känna sig som en leksak?

Ska jag berätta om det du aldrig kommer att behöva uppleva?

Ska jag berätta om att samhällets förtryck mot mig ter sig i nästan alla nya situationer jag hamnar i? Att jag undrar om min partners föräldrar tror att jag är en hora ifrån Asien som alla tror för att jag fått frågan om ”hur mycket jag kostar” ifrån okända fulla män så många gånger? 

Ska jag berätta om hur arg jag är på samhället, hur arg jag blir när sådana som dig som ger blanka fan i alla kvinnors upplevelser?

Ska jag berätta om hur det känns när jag beröms mer för att jag säger ”hår eller inte hår – kvinnan får bestämma själv” än när jag skriver texter som dessa, där jag uppmärksammar saker som varit tabu och hämmande hela mitt liv?

Ska jag berätta om hur det känns att bli ständigt förtryckt? 

Såhär känns det: man blir arg. Man får en hetsk ton för utan den så bryr sig INGEN. När man väl öppnar sig, arg eller inte arg, trycks man ner av ”tycker du för dig med en dålig ton” eller ”men då ska väl allas upplevelser uppmärksammas”. Alla upplevelser ska uppmärksammas. Det är därför jag skriver den här texten. Det är därför diskussionen började överhuvudtaget.

Ska jag berätta om hur det känns när vita medelklassfeminister raljerar om förtryck mot kvinnor men aldrig vill uppmärksamma eller se att mitt förtryck är dubbelt?

Ska jag berätta?

Skit i det. Du vill ändå inte höra.

3 reaktioner på ”Förtrycket du ger blanka fan i

  1. Jag hör dig. Jag ser dig. Jag vet och ändå inte. Vi lever vid olika intersektioner i maktnätet men vi vet att det inte går att ”bara prata kön”. Vi vet. Tack för att du skriver. Kram.

  2. Fan vad bra skrivet. Ska bli spännande att följa dina genialiteter (vad märkligt likt genitalier det där såg ut.. ha!) Heja dig! ❤
    /Mia, Idealrevolution

    (du får gärna underlätta kommenterandet, t.ex. att man kan kommentera med mail/url/nickname istället för outsourcead inloggning)

  3. Mäns frihet är att vara barn utan ansvar. De kan detta tackvare ett system där de kan köpa objekt för pengar de tjänar att torka dem i rumpan om de vill. Men män vill också vara fria från kvinnans ansvarskoppel som han tvingas bära för att han inte vill ta eget ansvar. Därför är mannen i en konstant trots ålders period där han MÅSTE hävda sig för att inte känna av att kvinnan faktiskt håller hans koppel. Han kämpar och kämpar, vill inte växa upp, vill ha förstärkning från kvinnor men han vill inte ge något tillbaka än de pengar han tjänar, kvinnan godtar dessa och gör sig på så sett till ett objekt som mannen köpt med pengar. Mannen i sin tur är också köpt med pengar. Han måste hävda sig på arbetet likt en soldat. Eftersom han inte får ha frihet på jobbet och tror att pengarna ger honom valmöjligheter till frihet (fast de bara kan köpa objekt) så tar han ut sin frihet på kvinnan. Han vill nämligen vara självständig men inte så självständig att and måste ta personligt ansvar. Han behöver kvinnan som en måttstock över sitt eget värde. Men då mannen ibland har svårt att formulera sådana djupa tankar så brölar han ut någonting för att hävda sig eller slår eller våldtar för att han vet att om han godtar att kvinnan är mannens förmyndare så är mannen inget annat än infantil. Ps. ”Y kromosomen är den minsta kromosomen och innehåller mest skräp DNA”.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s